Rut: En berättelse om Guds förlösande kärlekSmakprov

En skyldeman var en nära släkting som gifte sig med en änka för att ge den avlidne en arvinge. Det låter främmande i vårt moderna sätt att tänka, men det här var ett annat sätt som Gud hade ordnat för att försörja änkorna och de föräldralösa i Israel. Som en nära släkting till Elimelek, var Boas en möjlig skyldeman för Rut. Emellertid, när korn- och veteskörden var klar, så hade Boas ännu inte tagit på sig ansvaret som skyldeman. Det var tid för tröskning och att skilja agnarna från vetet, men Boas hade ännu inte gjort något åt det. Så som många svärmödrar lägger sina näsor i blöt, beslöt Noomi att öka pressen på Boas.

Noomi sade till Rut att hon skulle bada, smörja in sig med välluktande olja och klä sig i fina kläder. Genom denna instruktion sa Noomi till Rut att sluta klä sig som en sörjande änka och istället klä sig som någon som återvänt till vardagslivet. Hon berättade att Rut skulle hitta Boas vid tröskplatsen och vänta på att Boas skulle lägga sig. Därefter skulle hon lyfta upp täcket vid fotändan och lägga sig där. Hon skulle sedan vänta på Boas nästa steg.

Noomi instruerade Rut att på kvällen besöka en plats dit ingen respektabel kvinna skulle gå och träffa en ogift man. Genom att Rut gick med på Noomis plan, hade hon praktiskt taget inbjudit till att bli överfallen. Vad skulle Boas tänka när en ren, parfymerad och välklädd ung kvinna kliver ner tillsammans med honom i hans säng, mitt i natten? Han skulle inte kunna undgå att få fel uppfattning. Det kan emellertid ha varit Noomis avsikt. Och Rut lydde henne. Noomis råd till Rut verkar vara ett uttryck för en viss otålighet med Guds tajming och, faktiskt, samma slags dumdristighet som gjorde att hennes familj hamnade i Moab överhuvudtaget.

Ur evighetsperspektivet, är Guds val av tidpunkt alltid perfekt. Vi kan ofta bli otåliga över Guds tajming och tvivla på hans trofasthet. Vi försöker ofta skynda på Gud när han utövar sin suveräna vilja. Kanske vi inte går lika långt som Noomi och Rut gjorde, men vi rusar i förväg och försöker styra vår kurs in i framtiden. Vi vill hellre leka Gud än att lita på och vänta på honom. Skriften är mer än tydlig med att vi ska vänta på Herren; över fyrtio gånger kan vi läsa om det i Bibeln.

Att lita på Guds tajming och vänta på honom kan vara utmanande. Jag tycker att Noomis befallning till Rut att vänta på Boas är ironisk. Noomi var ovillig att vänta på Gud men sa till Rut att vänta på att Boas skulle agera. Här kastar Noomi sten i glashus! Men innan vi är för snabba med att döma Noomi; kan hon ha handlat i djup tro? Kanske litade Noomi på att Gud skulle använda hennes riskabla plan för att åstadkomma något gott. I slutändan, oberoende av Noomis handlingar, fick Guds plan framgång.

Finns det områden i ditt liv där du väntar på Guds tajming? Kanske är du singel och väntar på att träffa din framtida make, eller arbetslös och söker ett nytt jobb. Kanske kämpar du med fertilitetsproblem och väntar på Guds välsignelse i form av ett barn. Skriften säger oss att Gud inte är sen med att handla. Hans tajming är perfekt!

Missförstå mig inte, jag HATAR att vänta. Men jag inser att väntan verkligen kan öka vår medvetenhet om Guds fantastiska försyn. Ibland blir det tydligt att vi måste vänta på att händelserna faller på plats i sin egen takt. Men har du någonsin tänkt på att syftet med att vänta kan vara att Gud vill lära dig något?

På vilka områden i ditt liv har Gud bett dig att vänta? Vad kan han lära dig medan du väntar på honom?