VILODAGEN OCH VILAN     

BETRAKTELSE

När jag var barn hade jag söndagsklänningar. Jag lade fram dem på lördagskvällen och jag visste att imorgon är det söndag. Med den följde vila. På morgonen gick jag till söndagsskolan med mina syskon. Våra föräldrar tillbringade hela eftermiddagen med oss. Vi lekte tillsammans, spelade och sjöng eller cyklade. Idag är jag diakon och jag bär fortfarande en speciell klänning på söndagar. 

Forna tiders judar och kristna har i tusentals år känt till principen för vila och paus på vilodagen. Det har sitt ursprung i skapelseberättelsen när Gud vilade på den sjunde dagen efter sex dagars skapande. Sedan Jesus uppståndelse är det dagen efter sabbaten som definierar livsrytmen för den växande kristna församlingen. Den dagen träffades de för tillbedjan och gemenskap. 

Gud gav oss en dag för vila – söndagen – som ett nyttigt avbrott i våra upptagna liv och vår kultur. Vilodagen är inte knuten till en specifik veckodag, men den bör vara skild från övriga dagar. Vilodagen är en påminnelse om att vårt människovärde är baserat på mer än bara våra prestationer. Läkaren och teologen Albert Schweitzer sa så passande: “När din själ går miste om en söndag, kommer den att vissna.”

Vi bestämmer själva när vi håller vilodag. Det tar tid att bli stilla. Om vi häller smutsigt vatten i ett glas tar det ett tag för smutsen att lägga sig och vattnet att bli klart. Det har funnit stillhet. När vi söker vila i tystnaden finner även våra själar stillhet. Många av våra djupaste tankar kommer upp till ytan, tankar som vi kan överlämna till Gud.

Varje dag avsätter jag en halvtimme. Jag går till en plats där jag får vara ostörd. Jag kommer inför Gud, inför Jesus, precis som jag är. Han väntar på mig. Jag vänder min uppmärksamhet inåt, mot min andning och därefter riktar jag min uppmärksamhet mot mina tankar och känslor. Vad som än rör sig inom mig ger jag till honom med varje utandning. Jag släpper taget och låter Gud verka. Jag ger honom tid och avslutar med en bön av tacksägelse. 

Jesus sa till sina lärjungar: "Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite." (Markusevangeliet 6:31a) Nu säger han samma sak till oss.

REFLEKTIONSFRÅGOR  

• Vad håller mig tillbaka från att ta tid i stillhet och vila?   


• Spenderar jag medvetet en dag utan nyheter eller mobilen?   


• Gud har välsignat och helgat den sjunde dagen. Betraktar jag söndagen som helig? Upplever jag Guds välsignelse över söndagen?

BÖNEÄMNEN  

• Be om nåden att övervinna rädslan för tystnaden och nåden att bara kunna vara.  


• Be om en längtan i ditt hjärta efter Guds närvaro och att denna längtan ska bli stark och levande, så att du skapar tid och rum för den i din vardag.  


• Be för det outsägliga i ditt hjärta som kommer upp till ytan när du stillar dig. Be att du inte ska ignorera detta utan våga bekänna och tala ut det inför Gud.  


• Be om vishet och beskydd för stunderna av stillhet när du berörs av Guds ord.   


• Be för kyrkor och kapell, platser för stillhet och vila, att de ska vara platser där människor hör Guds ord.  


• Be för dem som känner sig överväldigade av arbete och ansvar och inte kan lägga av sig denna press.

BÖN 

Här är jag inför dig, Gud, som jag är: utvilad eller spänd, tom och uttorkad, eller fylld av tacksamhet, full av längtan eller utan perspektiv.

Gud, du är livets källa. Kom med din förnyande kraft. Rena mig, hela mig, så att jag blir den som du har skapat mig till att vara. Amen.

Syster Lydia Schranz, diakon och präst, Schweiz.