Förlåt det som inte går att glömma: En 5-dagars-utmaningSmakprov

DAG FYRA

Angående min ilska 

BIBELVERSER: Efesierbrevet 4:26-27; Första Moseboken 4:1-8

Även när vi förbereder våra hjärtan på förhand, så som vi funderade kring igår, så finns det stunder när vi i slutet av dagen inte kan skaka av oss vår smärta.

Tidigare, vände jag mig till Efesierbrevet 4:26-27, och tyvärr missförstod jag det jag läste. Det var så bekvämt att lägga fram den här texten när någon ville gå och lägga sig medan jag fortsatt ville tala om sådant som förorsakade en konflikt.

"Åh nej, du kan inte ta time out nu. Vi måste fortsätta att tala för det står klart i Bibeln, 'låt inte solen gå ner över din vrede.'"

Men nyligen har jag noterat att de tre första orden säger, "över din vrede." Det handlar alltså inte om att vi måste lösa alla våra relationsproblem före 21:00. Det handlar om min vrede, inte vår frustration.

Det tycks vara så att Efesierbrevets författare, Paulus, säger "Du måste ta itu med din vrede. Ligg inte i din säng och låt ilskan äta upp dig inifrån. Om den gör så, kommer den att komma ut genom din mun och avslöja vem eller vad som styr dig."

När jag sökte efter den första gången vrede nämns i Bibeln, hittade jag det i Första Moseboken 4:2-8. Där kan vi läsa om den första konflikten mellan två personer, i berättelsen om Kain och Abel.

Jag har känt till den här berättelsen om de två bröderna i många år, men jag har missat en verkligt viktig detalj. Mellan det att Kain blev vred därför att Gud inte accepterade hans offer och det att han dödade sin bror, kom Herren och talade med honom. Och Herren sade till Kain, "Varför är du så vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den! (1Mos. 4:6-7)

Och plötsligt så handlar det inte så mycket om Kain och Abel, utan Gud talar till mig. Han visar mig att det som jag matar mitt sinne med, kommer att hitta sin väg ut genom min mun, och avslöja den verkliga källan till mina beslut.

Här finner vi det i berättelsen om Kain och Abel:

1. Sinne: Kain vägrade att ödmjuka sig och tillät vreden att få sitt fäste i honom.


2. Munnen: Kain ville inte låta ordet förlåt komma över sina läppar.


3. Det som regerade över honom: Synden kom krypande till hans dörr och regerade djupt över honom, så mycket att han dödade sin bror. Han gav sina känslor rätt att diktera sina gärningar, även efter att Gud kom och talade med honom.

Det är en kraftfull påminnelse om att inte låta ilskan och frustrationen rusa hejdlöst i våra tankar.

Det är svårt när smärtan är så färsk eller frustrationen pågår. Men är inte Gud så god då han ger oss de här verserna i Efesierbrevet och kopplar sin lektion till något vi får se varje kväll? När solen går ner, kan vi minnas att det är dags att pausa och låta Gud ta hand om varje stark eller eventuell skadlig reaktion, som kan äta upp oss inifrån.

Vi kan be, "Far, jag behöver få din förlåtelse att flöda till mig och igenom mig just nu så att din Helige Ande kan arbeta i mig och rena mitt hjärta." Det här förminskar inte eller förnekar vår smärta; det placerar Guds händer så att han kan hjälpa oss att gå igenom det på ett bättre sätt.

SVARA:

Även om de flesta människor aldrig skulle gå så långt som Kain gjorde, vad kan vara några förödande resultat av att vägra låta Gud ta itu med våra känslor av ilska och oförlåtelse? Vilka är några hälsosamma sätt du kan bearbeta de starka känslorna som väcks när du blir sårad?