OFATTBAR KÄRLEKSmakprov

Från att vara på väg hem till att komma hem

  Det här är min favoritdel av historien. Medan den unge mannen släpade sig hem, bävade han inför ögonblicket då han skulle stå ansikte mot ansikte med sin far. Han var inte säker på hur han skulle förklara sig själv när han skulle få frågan om vad som hänt med pengarna han fick. Under tiden satt hans far på verandan och tittade på vägen. Varje dag satt han där och tittade, önskade, väntade och hoppades att hans son en dag skulle återvända. Till slut såg han silhuetten av sin son visas i horisonten och den här fadern kunde inte hålla sig. Han hoppade upp och sprang för att välkomna sin son tillbaka! ”...Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom.”(Luk 15:20 SFB15).

Vilken vacker bild av försoning, bekräftelse, förlåtelse, nåd och barmhärtighet. Fadern var inte arg eller dömande. Han var inte bitter och hämndlysten. Istället flödade han över av medkänsla för barnet han älskade. Han förmanade honom inte, bestraffade honom inte och skickade inte iväg honom att bo hos tjänarna. Varje dag som den unge mannen satt i svinstian och drömde om att komma hem, hade hans far suttit på verandan och drömt om sin son och väntat på att han skulle komma hem.