Inga bekymmerSmakprov

Tänk om ångest kan föra dig närmare Jesus. Jordan bad i ett helt år att hans ångest skulle försvinna tills han upptäckte något djupare - en starkare relation med Jesus. Kanske kan du relatera till hans berättelse: 

"Jag tror att jag håller på att dö."

Detta var exakt vad jag tänkte för mig själv under flera sömnlösa nätter förra året. Jag brukade försöka somna, men sedan vaknade jag upp i panik, utan någon särskild anledning. Jag kände tryck över bröstet och det kändes som om jag skulle kvävas. Ibland kunde jag inte andas. Efter att detta upprepats några gånger, brukade jag lägga mig på soffan för att inte väcka min fru. 

En dag gick jag till en läkare och berättade om mina symptom - bröstsmärtorna, sömnproblemen, och panikattackerna. Efter några tester vid ett antal besök, diagnostiserades jag med ångest. Kan jag vara ärlig? Detta fick mig att känna mig som en misslyckad kristen. Hade jag inte bett emot detta på rätt sätt? Jag borde inte ha de här problemen, brukade jag tänka för mig själv. Jag borde ha frid och inte oroa mig - det är ju vad Jesus har sagt!

Efter att jag följt läkarens ordination och börjat ta en liten dos medicin, fortsatte jag be för att ångesten skulle försvinna. Jag ville inte behöva handskas med den längre.

I andra Korintierbrevet 12 (SFB15) beskriver Paulus att han fått en "tagg i köttet". Även om vi aldrig kan veta säkert vad Paulus "tagg" var, kan ångest sannerligen kännas som en sådan för många människor, inklusive mig. Paulus säger att han bad Herren tre gånger att den skulle lämna honom, men istället sa Jesus till honom att "Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet." (min fetstil)

Jesu nåd är tillräcklig, oavsett omständigheter. När jag började be för helande, drogs jag närmare Jesus. Precis som för Paulus har Jesus inte tagit bort min "tagg". Men jag har blivit mer passionerad i att läsa Hans Ord och jag har bett mer än jag någonsin gjort tidigare.

Jag trodde att det jag behövde var helande för min ångest. Men i verkligheten behövde jag mer av Jesus. Nu säger jag inte att jag inte hade haft ångest om jag hade varit närmare Jesus. Jag kommer inte heller sluta be för att ångesten ska lämna mig. Jag fortsätter be för att bli befriad från detta, precis som Paulus gjorde. 

Men något ännu bättre än att bli fullkomligt helad från ångest händer med mig: Jag håller på att utveckla en djupare förståelse av vem Gud är och en rikare relation med Honom. 

Istället för att bara be om frid, fann jag mig själv närma mig Fridsfursten. När jag började oroa mig för min framtid påminde jag mig själv om att Han är A och O - början och slutet, den förste och den siste.

Jag bad att min ångest skulle försvinna, men jag fick något mycket bättre: den överväldigande, kärleksfulla närvaron av Jesus i mitt liv - även mitt i ångesten.

Jordan