Psaltaren 109
109
Psalm 109
Gud, var inte tyst
1För körledaren. En psalm av David.
Min lovsångs Gud, var inte tyst!
2Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.
De ljuger och talar illa om mig.
3De omger mig med hatfulla ord
och attackerar mig utan orsak.
4De bemöter min kärlek med anklagelser,
men jag ber.
5De betalar tillbaka gott med ont
och min kärlek med hat.
6Utse en gudlös anklagare#109:6 På hebreiska satan, här använt i betydelsen anklagare. Ordet används i både Gamla och Nya testamentet (grekiskans motsvarighet diabolos) ibland som egennamn och ibland i betydelsen anklagare. mot honom
och ställ honom på hans högra sida.
7Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.
Till och med hans bön ska räknas som synd.
8Låt hans liv bli kort,
och låt en annan ta hans tjänst.
9Låt hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,
fördrivna från sina hem i ruiner.
11Låt fordringsägarna överta all hans egendom
och främlingarna allt han har förtjänat.
12Ingen ska visa nåd mot honom,
och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.
13Låt hans efterkommande utrotas
och deras namn utplånas av nästa generation.
14 Herren ska komma ihåg hans fäders ondska
och inte utplåna hans mors synd.
15Låt dem alltid vara inför Herren
och utplåna deras minne från jorden,
16eftersom han inte ville visa nåd
utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade
för att döda dem.
17Han älskade att förbanna,
och förbannelsen träffade honom själv.
Han ville inte välsigna,
och så förblir välsignelsen långt borta från honom.
18Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,
den gick in i hans inre som vatten
och som olja in i hans skelett.
19Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig
och som ett bälte han för alltid spänner om sig.
20Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,
deras, som talar ont mot mig.
21Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,
och befria mig i din kärlek och godhet.
22Jag är fattig och hjälplös
och sårad i mitt innersta.
23Jag försvinner som en skugga om kvällen
jag skakas av som en gräshoppa.
24Mina knän är svaga av fasta,
och jag är bara skinn och ben.
25Jag har blivit till åtlöje för dem,
och när de ser mig skakar de på huvudet.
26Hjälp mig, Herre, min Gud!
Rädda mig i din nåd.
27Låt dem inse att det är du som handlar,
att du, Herre, har gjort detta.
28De kan förbanna, men du välsignar.
När de anfaller ska de komma på skam,
men din tjänare gläder sig.
29Låt mina anklagare kläs i vanära
och svepas i skam som i en klädnad.
30Jag vill storligen prisa Herren,
jag vill lovprisa honom i den stora skaran.
31Han står på den fattiges sida
för att rädda honom från dem som dömer honom.
Nu markerat:
Psaltaren 109: NUB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Copyright © 2015 av Biblica, Inc.®
Utgiven med tillstånd från Biblica, Inc.® Alla rättigheter förbehållna över hela världen.