Psaltaren 107
107
Femte boken
(107—150)
Psalm 107
Tacksamhet och lovprisning till Herren
1Prisa Herren, för han är god,
hans nåd består för evigt.
2Så ska de säga som Herren har friköpt,
de som han har befriat ur fiendens våld,
3samlat från länderna,
från öster och väster, från norr och söder.
4De irrade omkring i öknen, i ödemarken,
utan att finna någon boplats.
5De var hungriga, törstiga,
och deras liv tynade bort.
6De ropade till Herren i sin nöd,
och han befriade dem ur deras trångmål.
7Han förde dem till den rätta vägen,
till en plats där de kunde bo.
8De ska prisa Herren för hans nåd
och för allt underbart han gjort för människobarnen.
9Han gav vatten till den törstige
och den hungriges själ mättade han med sitt goda.
10Där fanns de som satt i djupaste mörker,
fångna i lidandets järnbojor,
11för de hade gjort uppror mot Guds ord
och föraktat den Högstes råd.
12Därför lät han dem slita ont.
De föll, och ingen kunde hjälpa dem.
13De ropade till Herren i sin nöd,
och han räddade dem ur deras trångmål.
14Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret
och bröt sönder deras bojor.
15De ska prisa Herren för hans nåd
och för allt underbart han gjort för människobarnen.
16Han krossar portarna av koppar
och bryter sönder järnbommarna.
17Andra var dåraktiga
och fick lida för sin upproriskhet och sina synder.
18De avskydde all mat
och närmade sig dödens portar.
19De ropade till Herren i sin nöd,
och han räddade dem ur deras trångmål.
20Han sa bara ett ord och de blev botade,
han räddade dem från graven.
21De ska prisa Herren för hans nåd
och för allt underbart han gjort för människobarnen.
22De ska frambära tack som offer,
sjunga om allt han gjort.
23Andra seglade på haven med skepp
och drev handel på de stora vattnen.
24De såg Herrens gärningar
och hans under i djupen.
25Han talade, och en stormvind blåste upp,
så att vågorna gick höga.
26De reste sig mot himlen
och störtade sedan mot djupen.
Modet svek dem i olyckan,
27och de raglade och stapplade som berusade,
och all deras vishet var borta.
28De ropade till Herren i sin nöd,
och han befriade dem ur deras trångmål.
29Han lugnade stormen
och vågorna tystnade.
30De gladde sig över att det hade blivit lugnt,
och han förde dem till den hamn dit de ville.
31De ska prisa Herren för hans nåd
och för allt underbart han gjort för människobarnen.
32De ska prisa honom när folket samlas
och lova honom i de äldstes krets.
33Han förvandlar floder till öken,
vattenkällor till torr mark
34och det bördiga landet till saltöken,
för dess invånares ondska.
35Han gör ökenlandet till sjöar
och det uttorkade landet till vattenkällor.
36Han låter de hungriga bosätta sig där
och bygga en stad att bo i.
37De sår sina åkrar,
planterar sina vingårdar
och får sedan rika skördar.
38Han välsignar dem, och de får många barn.
Han låter inte heller deras boskapshjordar minska.
39Om de blir färre, blir förödmjukade#107:39 Hebreiskans tempusform här och t.o.m. vers 42 kan betyda både något som redan hänt eller något som pågår nu.
och nedtryckta av bekymmer och sorg,
40öser han olycka över härskarna
och låter dem irra omkring i en väglös öken.
41Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck
och låter deras familjer föröka sig som hjordar.
42De rättsinniga ser det och gläder sig,
medan all ondska måste tiga.
43Den som är vis bör lägga detta på minnet
och tänka på Herrens nådegärningar.
Nu markerat:
Psaltaren 107: NUB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Copyright © 2015 av Biblica, Inc.®
Utgiven med tillstånd från Biblica, Inc.® Alla rättigheter förbehållna över hela världen.