Klagovisorna 3

3
Lidande och hopp
1Jag är mannen som har sett elände
genom hans vredes ris.
2Han har lett mig och låtit mig gå
i mörker och inte i ljus.
3Ja, han vänder emot mig sin hand,
gång på gång, hela dagen.
4
Han lät mitt kött och min hud täras bort,
han krossade mina ben.
5Han byggde upp en mur mot mig
och omringade mig med bitterhet och möda.
6På mörka platser har han låtit mig bo
likt de som länge varit döda.
7
Han har byggt en mur omkring mig,
jag kan inte komma ut,
han har lagt på mig tunga bojor.
8Hur jag än klagar och ropar,
stänger han ute min bön.
9Med huggen sten har han spärrat av mina vägar,
mina stigar har han gjort krokiga.
10
En björn som ligger på lur är han mot mig,
ett lejon som ligger i försåt.
11Han har fört mig på avvägar och rivit mig i stycken.
Förödelse lät han drabba mig.
12Han har spänt sin båge
och ställt mig som ett mål för sin pil.
13
Han har låtit pilar från sitt koger
gå in i mina njurar.
14Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk,
deras nidvisa dagen lång.
15Han har mättat mig med bitterhet,
givit mig malört att dricka.
16
Han har krossat mina tänder mot stenar,
han har täckt mig med aska.
17Du har drivit min själ bort från friden,
jag har glömt vad lycka är.
18Jag sade: "Det är slut med min livskraft
och mitt hopp till Herren."
19
Tänk på mitt elände och min hemlöshet,
malörten och giftet!
20Ständigt tänker min själ på det
och är bedrövad i mig.
21Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:
22
Herrens nåd är det att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
23Den är var morgon ny,
ja, stor är din trofasthet.
24 Herren är min del, det säger mig min själ,
därför står mitt hopp till honom.
25
Herren är god mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
26Det är gott att i stillhet
hoppas på hjälp från Herren.
27Det är gott för en man
att bära ett ok i sin ungdom.
28
Må han sitta ensam och tyst,
när han lägger bördor på honom.
29Må han sänka sin mun i stoftet;
kanske finns det ännu hopp.
30Må han vända kinden till åt den som slår honom
och låta sig mättas med smälek.
31
Ty Herren förkastar inte för evigt.
32Om han än bedrövar,
förbarmar han sig efter sin stora nåd.
33Ty det är inte av hjärtat
han plågar eller bedrövar människors barn.
34
Att man krossar under sina fötter
alla fångar i landet,
35att man förnekar en man hans rätt
inför den Högstes ansikte,
36att man handlar orätt mot någon i hans sak,
skulle Herren inte se det?
37
Vem talade och det blev så,
utan att Herren hade befallt det?
38Kommer inte från den Högstes mun
både ont och gott?
39Varför klagar en människa här i livet,
när hon straffas för sin synd?
40
Låt oss rannsaka våra vägar och pröva dem,
låt oss vända om till Herren!
41Låt oss lyfta upp våra hjärtan och våra händer
till Gud i himlen!
42Vi har syndat och varit upproriska,
och du har inte förlåtit.
43
Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,
du har dödat och inte visat förbarmande.
44Du har dolt dig i moln,
så att ingen bön når fram.
45Du har gjort oss till avskum och förakt
mitt ibland folken.
46
De spärrar upp munnen mot oss,
alla våra fiender.
47Faror och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.
48Vattenbäckar strömmar från mitt öga,
ty dottern mitt folk går under.
49
Mitt öga flödar utan uppehåll,
det får ingen vila,
50förrän Herren blickar ner
från himlen och ser.
51Mitt öga vållar min själ plåga
på grund av alla unga kvinnor i min stad.
52
De har ivrigt jagat mig som en fågel,
de som utan orsak är mina fiender.
53De ville utsläcka mitt liv här i gropen,
de kastade sten på mig.
54Vatten steg mig över huvudet.
Jag sade: "Jag är förlorad!"
55
Jag åkallade ditt namn, Herre,
längst nere i gropen.
56Du har hört min röst,
tillslut inte ditt öra
när jag ber om lindring och hjälp.
57Du kom mig nära när jag åkallade dig,
du sade: "Frukta inte!"
58
Herre, du tar dig an min sak,
du förlossar mitt liv.
59Du ser, Herre, den orätt jag får utstå.
Döm i min sak!
60Du ser all deras hämndlystnad,
alla deras anslag mot mig.
61
Du har hört deras smädelser, Herre,
alla deras anslag mot mig,
62mina fienders tal och deras onda planer,
som riktas mot mig hela tiden.
63Vare sig de sitter eller står
sjunger de nidvisor om mig
64
Du skall vedergälla dem, Herre,
efter deras händers verk.
65Du skall lägga en slöja över deras hjärtan,
din förbannelse skall komma över dem.
66Förfölj dem i vrede och förgör dem,
så att de inte kan bestå under Herrens himmel

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in

YouVersion använder cookies för att anpassa din upplevelse. Genom att använda vår webbplats accepterar du vår användning av cookies enligt beskrivningen i vår Integritetspolicy