Johannes 5
5
Jesus botar en förlamad man vid Betesda
1Lite senare gick Jesus till Jerusalem under en av de judiska högtiderna. 2I Jerusalem, nära Fårporten, finns en damm som på hebreiska kallas Betesda#5:2 Andra läsarter: Betsaida och Betsata., och den har fem pelargångar. 3Många sjuka, blinda, förlamade och andra handikappade låg i dessa pelargångar [och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse. 4En Herrens ängel steg nämligen ner då och då i dammen och rörde om vattnet, och den förste som steg ner i vattnet sedan det blivit omrört blev frisk, vilken sjukdom han än hade.]#5:4 De tidigaste och bästa handskrifterna saknar orden inom klammer. De ger dock en bakgrund till v. 7, varför de tagits med i texten här, trots att de bara finns i senare läsarter.
5En av dem som låg där var en man som hade varit förlamad i trettioåtta år. 6När Jesus såg honom ligga där och fick veta att han hade varit sjuk så länge, frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”
7”Herre”, svarade mannen, ”jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Medan jag fortfarande är på väg, hinner någon annan dit före mig.”
8Då sa Jesus till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå!” 9Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick iväg.
Men detta hände på sabbaten#5:9 På vilodagen, som var instiftad redan i skapelsen, se 1 Mos 2:3, fick inget onödigt arbete utföras, vilket man nu menade att både den botade och Jesus (v. 16) gjorde., 10och judarna sa till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära din bädd!”
11Men mannen svarade: ”Han som gjorde mig frisk sa till mig att ta min bädd och gå.”
12Då frågade de honom: ”Vem sa till dig att du skulle ta den och gå?”
13Men mannen visste inte det, för Jesus hade försvunnit därifrån eftersom det var så mycket folk. 14Senare fann Jesus mannen i templet och sa till honom: ”Nu är du frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.”
15Då gick mannen och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
Jesus förklarar att han är Guds Son
16Från och med nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på sabbaten. 17Men Jesus sa till dem: ”Min Fader är ständigt i arbete, och även jag arbetar.”
18Då blev judarna ännu mer ivriga att döda honom, eftersom han inte bara bröt mot sabbatsbudet, utan dessutom talade om Gud som sin Fader och därmed jämställde sig själv med Gud.
19Men Jesus svarade dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara det som han ser sin Fader göra. Det Fadern gör, det gör också Sonen. 20Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han gör. Och han ska visa honom ännu större ting, så att ni häpnar. 21Så som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt dem han vill. 22Fadern dömer ingen utan har överlåtit all dom åt Sonen, 23för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men den som inte ärar Sonen, ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.
24Ja, sannerligen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas, utan har gått över från döden till livet. 25Ja, sannerligen säger jag er: det kommer en stund, ja, den är faktiskt redan här, då de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör den ska få liv. 26Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv. 27Han har gett honom makten att döma, eftersom han är Människosonen. 28Bli inte förvånade. Det kommer en stund då alla som ligger i sina gravar ska höra hans röst 29och komma ut ur dem. De som har gjort det goda ska uppstå till livet, och de som har gjort det onda ska uppstå till dom.
30Men jag kan inte göra något av mig själv. Jag dömer utifrån vad jag hör, och min dom är rättvis, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.
Vittnesbörd om Jesus
31Om jag vittnar om mig själv, är inte mitt vittnesbörd trovärdigt. 32Men det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att det han vittnar om mig är trovärdigt. 33Ni har ju själva skickat några till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34Jag har inget behov av någon människas vittnesbörd om mig, men jag berättar detta för att ni ska bli räddade. 35Johannes var en brinnande lampa som lyste, och ni kunde glädjas åt hans ljus. 36Jag har ett starkare vittnesbörd än Johannes. För de verk min Fader har gett mig att slutföra och som jag gör, de vittnar om att han har sänt mig. 37Fadern själv, han som har sänt mig, har också vittnat om mig, men ni har inte hört hans röst eller sett hans gestalt, 38och hans ord blir inte heller kvar i er, för ni tror inte på honom som han har sänt.
39Ni forskar i Skrifterna, eftersom ni tror att de ger er evigt liv. Det är just de som vittnar om mig, 40men ni vill inte komma till mig för att få liv.
41Jag strävar inte efter att bli ärad av människor, 42men jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er. 43Jag har kommit i min Faders namn, och ni vägrar att ta emot mig. Men om någon kommer i sitt eget namn, då tar ni emot honom. 44Hur skulle ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra, ni som inte söker ära av honom som ensam är Gud? 45Tänk inte att jag ska anklaga er inför min Fader. Nej, er anklagare är Mose, som ni sätter ert hopp till. 46Om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, för det är mig han har skrivit om. 47Men eftersom ni inte tror på det han har skrivit, så tror ni väl inte heller på det jag säger?”
Currently Selected:
Johannes 5: NUB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Copyright © 2015 av Biblica, Inc.®
Utgiven med tillstånd från Biblica, Inc.® Alla rättigheter förbehållna över hela världen.