Nehemja 9
9
Israeliterna bekänner sina synder
1På tjugofjärde dagen i samma månad [31 okt 445 f.Kr. – två dagar efter lövhyddohögtiden har avslutats, se 3 Mos 23:34-37] samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden [för att visa sin sorg och omvändelse]. 2De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar [som levde bland dem] och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren (Jahves), sin Guds (Elohims), Torah-rulle [Moseböckerna] under en fjärdedel av dagen [tre timmar, se Joh 11:9]. Nästa fjärdedel [under tre timmar] bekände de sina synder och tillbad Herren (Jahve), sin Gud (Elohim). 4Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform [trapporna ovanför dem] och ropade med hög röst till Herren (Jahve), sin Gud (Elohim). 5Och leviterna Jeshua och [sju andra leviter] Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia [Neh 10:14], Shebanja och Petachja [Esra 10:23] sa:
”Res er och prisa Herren (Jahve), er Gud (Elohim),
från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
som är upphöjt över allt lov och pris.
6Du är Herren (Jahve), bara du!
Du har gjort himlarna,
himlarnas himlar tillsammans med hela dess härskara [alla stjärnor eller änglar],
jorden,
och allt som finns på den,
haven,
och allt som är i dem.
Det är du som upprätthåller allt liv,
och den himmelska härskaran böjer sig [i tillbedjan] inför dig.
7Du är Herren Gud som utvalde Abram (Avram)
och förde honom ut från det kaldeiska Ur
och gav honom namnet Abraham (Avraham).
8Du fann hans hjärta trofast inför dig,
och du slöt förbund med honom:
att ge åt hans efterkommande kanaanéernas, hettiternas,
amoréernas, perisséernas, jevusiternas och girgasheernas land.
[Hiviteerna nämns inte i denna uppräkning som brukar ha sju folkgrupper, kanske för att deras ättlingar netinimerna tjänade i templet, se Jos 9:7; Esra 2:58; Neh 7:62]
Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
för du är rättfärdig.
9Du såg våra fäders nöd i Egypten
och hörde deras rop vid Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].
10Du gjorde tecken och under mot farao,
mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land,
för du visste hur arrogant egyptierna behandlade dem.
Du gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag.
11Du delade havet framför dem,
och de gick genom havet på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
som en sten i väldiga (forsande, starka) vatten.
12Du ledde dem med en molnpelare om dagen
och en eldpelare om natten,
för att lysa dem
på vägen de skulle gå.
13På Sinai berg steg du ner
och talade till dem från himlen,
du gav dem rättfärdiga föreskrifter (hebr. mishpatim)
och sann undervisning (plural – hebr. torot),
goda stadgar (hebr. chuqim)
och påbud (hebr. mitzvot).
14Du gav dem kunskap om din heliga sabbat [2 Mos 20:8-11; 5 Mos 5:12-15]
och gav dem befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot),
förordningar (hebr. chuqim)
och undervisningen (Torah – de fem Moseböckerna),
som du befallt (hebr. tsavah) dem,
genom din tjänare Moses hand.
15Du gav dem bröd [manna] från himlen när de hungrade [2 Mos 16:4-8]
och lät vatten komma ur klippan när de törstade [2 Mos 17:1-7; 4 Mos 20:1-13].
Du befallde dem att gå och ta i besittning det land
som du med upplyft hand lovat (svurit en ed) att ge dem.
16Men våra fäder agerade övermodigt (arrogant)
och blev hårdnackade och lyssnade inte till dina påbud.
17De vägrade lyssna
och tänkte inte på undren du gjort bland dem.
De var hårdnackade och i sin upproriskhet
valde de en ledare för att vända tillbaka till sitt slaveri.
Men du är en Gud som förlåter,
nådig (full av kärleksfull omsorg) och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd (omsorgsfull kärlek).
Du övergav dem inte.
18Även fast de gjorde sig en gjuten kalv och sa:
”Här är din gud som har fört dig upp ur Egypten.” [2 Mos 32:4]
Och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser (stora skändliga ord).
[Ovanligt ord, används bara här, i vers 26 och i Hes 35:12.]
19På grund av din oändliga nåd (barmhärtighet, ömsinta kärlek) övergav du inte dem i öknen. Molnstoden försvann inte på dagen, utan ledde dem på deras väg. Eldstoden slutade inte att lysa upp den väg de skulle gå på natten. [Molnet och elden är en bild av den helige Ande och hans ledning.]
20Du gav dem din goda Ande för att undervisa dem. Du undanhöll inte ditt manna från deras munnar, och du gav vatten för att släcka deras törst.
21I fyrtio år gav du dem mat (försörjde du dem). Även i öknen behövde de inte sakna något. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.
22Och du gav dem riken och folk
och fördelade olika områden åt dem.
De intog Sichons land
kungen av Heshbons land,
och kung Og av Bashans land.
23Deras barn gjorde du talrika
som stjärnorna på himlarna.
Du förde dem in i det land
som du lovat deras fäder
att få komma till och ta i besittning.
24Och deras barn kom och tog landet i besittning.
Du kuvade landets invånare
kanaanéerna för dem
och gav dem i deras hand,
både kungarna och landets folk,
och de gjorde som de ville med dem.
25De intog befästa städer och bördig jord
och tog över hus fyllda med allt gott,
uthuggna brunnar, vingårdar, olivlundar
och fruktträd i mängd.
De åt och blev mätta och feta
och njöt av din stora godhet.
26Men de gjorde uppror och trotsade dig,
de kastade din undervisning (hebr. Torah) bakom sin rygg.
De dödade dina profeter som varnade dem
och ville få dem att vända om till dig.
De gjorde sig skyldiga till grova hädelser (stora skändliga ord).
27Då gav du dem i deras fienders hand
som förtryckte dem.
Men i sin nöd ropade de till dig,
och du hörde dem från himlarna.
I din stora barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) [plural]
gav du dem befriare
som frälste dem
ur deras fienders hand.
28Men när de kom till ro,
gjorde de på nytt det som var ont inför dig.
Då lämnade du dem
i deras fienders hand som fick råda över dem.
Men de ropade på nytt till dig,
och du hörde det från himlarna,
du räddade dem många gånger
i din barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) [plural].
29Du förmanade dem för att återföra dem
till din undervisning (hebr. Torah).
Men de var övermodiga
och lyssnade inte på dina budord (hebr. mitzvot)
utan syndade mot dina föreskrifter,
trots att den människa
som håller dem
ska leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade
och vägrade lyssna.
30Du hade tålamod med dem i många år
och förmanade dem med din Ande genom dina profeter,
men de lyssnade inte.
Då gav du dem
i de främmande folkens hand.
31Men du som är rik på barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd – hebr. rachamim) [plural]
gjorde inte slut på dem
och övergav dem inte,
för du är en nådig (hebr. chanon)
och nådefull (hebr. rachom) Gud (El).
32Och nu, vår Gud (Elohim) – den store, den väldige (hjälten, den mäktige krigaren) och fruktade Gud (El),
du som håller förbundet och nåden (trofasta kärleken):
Låt den inte vara liten i dina ögon,
den plåga som har drabbat oss,
våra kungar, våra furstar,
våra präster, våra profeter,
våra fäder och hela ditt folk –
från de assyriska kungarnas dagar
ända till i dag.
33Du är rättfärdig
i allt det som har drabbat oss,
för du har visat dig trofast
medan vi har varit ogudaktiga.
34Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder
höll inte din undervisning (hebr. Torah)
och lyssnade inte till dina påbud
och de varningar du gav dem.
35Trots att de levde i sitt eget rike
med allt det goda som du gav dem
i det rymliga och bördiga land
som du skänkte dem,
har de ändå inte tjänat dig
eller vänt om från sina onda gärningar.
36Se, vi – idag – slavar [till idag är vi slavar till persiska riket]
i det land som du gav våra fäder
att äta dess frukt och dess goda,
se, där är vi slavar.
37Dess rika skörd går till de kungar
du satt över oss för våra synders skull.
De råder över våra kroppar
och vår boskap som de vill,
och vi är i stor nöd.”
Förbundet med folket
38På grund av allt detta [Neh 9:5-37] slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
Currently Selected:
Nehemja 9: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln