Romarbrevet 1:1-17

Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel, avdelad för att förkunna Guds evangelium, som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga skrifterna, evangeliet om hans son, som till sin mänskliga härkomst var av Davids ätt och genom sin andes helighet blev insatt som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda: Jesus Kristus, vår herre. Genom honom har jag fått nåden och uppdraget att som apostel föra alla hedningar till lydnad i tro, hans namn till ära. Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. Jag hälsar er, alla Guds älskade i Rom, kallade att vara hans heliga. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. Först och främst: jag tackar alltid min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen talar om er tro. Gud, som jag tjänar med min ande när jag förkunnar evangeliet om hans son, kan vittna om att jag ständigt nämner er i mina böner. Jag ber att jag äntligen skall få möjlighet att resa till er, om det är Guds vilja. Ty jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av Andens gåvor för att ni skall bli stärkta, eller snarare: för att vi tillsammans skall få tröst genom vår gemensamma tro, er och min. Jag vill att ni skall veta, bröder, att jag ofta — fast det hittills alltid kommit något i vägen — har tänkt besöka er för att kunna skörda någon frukt bland er liksom bland alla andra hedningar. Greker och barbarer, lärda och olärda — alla har jag skyldigheter mot. Därav min iver att förkunna evangeliet också för er i Rom. Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.