Filipperbrevet 1:19-30

Jag vet ju att allt detta kommer att leda till min räddning, tack vare era böner och den hjälp som Jesu Kristi ande ger. Jag väntar och hoppas att jag aldrig skall stå där med skam, utan att jag nu som alltid öppet skall våga lovprisa Kristus med min kropp, vare sig den skall leva eller dö. Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning — såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja. Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här, det är jag övertygad om, och jag vet att jag kommer att bli kvar och stanna hos er alla för att hjälpa er till framsteg och glädje i tron. Och genom mig, genom att jag kommer till er igen, skall ni bli allt stoltare över att tillhöra Kristus Jesus. Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag — vare sig jag besöker er eller är någon annanstans — får höra om er att ni står fasta i en och samma anda, att ni sida vid sida kämpar för tron på evangeliet och aldrig någonsin låter er skrämmas av motståndarna. Det gör klart för dem att de skall gå under och ni räddas, som en gåva från Gud. Ty ni har fått nåden att — ja, inte bara att tro på Kristus, utan också att lida för hans skull. Ni har samma strid att utkämpa som ni såg att jag hade och hör att jag fortfarande har.