Jesaja 1:1-17

Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda. Hör, himmel, och lyssna, jord! Herren talar. Barn har jag fostrat och vårdat, men nu har de brutit med mig. Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd. Ve detta syndiga folk, tyngt av skuld, detta onda släkte, dessa vanartade barn. De har övergivit Herren, visat förakt för Israels Helige och vänt honom ryggen. Har ni inte fått nog med slag eftersom ni fortsätter att trotsa? Huvudet är sönderslaget, hjärtat sönderkrossat. Från huvud till fot finns inget helt — bulor, skråmor, öppna sår, inte urkramade, inte förbundna, inte baddade med olja. Ert land är förött, era städer brända. Era åkrars gröda ser ni främlingar äta. En förödelse är det, som när Sodom lades öde. Bara Sion är kvar som en hydda i vingården, ett vaktskjul på gurkfältet — en beskyddad stad. Om inte Herren Sebaot lämnat en spillra av oss, då vore vi som Sodom, Gomorra skulle vi likna. Lyssna till Herrens ord, sodomfurstar! Hör vad vår Gud har att säga, gomorrafolk! Vad skall jag med alla era slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag vill inte ha blodet från tjurar och lamm och bockar. Vem har begärt detta av er när ni träder fram inför mig, ni som trängs på mina förgårdar? Kom inte med era meningslösa gåvor, jag avskyr offerröken. Nymånad, sabbat, högtidssamling — jag tål inte falskhet och fest. Jag hatar era högtider och nymånadsfester, de har blivit en börda för mig, som jag inte orkar bära. När ni lyfter era händer i bön vänder jag bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte. Ni har blod på händerna. Tvätta er, rena er! Låt mig slippa se era illdåd. Sluta göra det onda och lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.